En vacker senhöstdag vandrar jag genom Helsingfors äldre kvarter mot Sjötullsgatan nr 2 för att träffa biblioteksrådet Barbro Wigell-Ryynänen på Kulturenheten inom Undervisnings- och kulturministeriets Kulturpolitiska avdelning. Sitt solljusa tjänsterum med utsikt över vatten, hamnmagasin och segelskutor kommer hon att överge om ca fem månader. Den 31.3.2013 stänger hon som nybliven pensionär dörren bakom sig efter 15 år på enheten och efter 40 år inom biblioteksbranschen.
Efter några timmars trivsam pratstund står det klart att Barbro har varit en veritabel arbetsmyra. Det vimlar av årtal, platser, olika organ och arbetsgrupper, viktiga samarbetspartners och kollegor, kommittéer och konferenser, för att inte tala om inlägg, artiklar och publikationer då Barbro svarar på mina frågor. Däremot lyckas Barbro på sitt blygsamma sätt konsekvent undvika att lyfta fram sin egen betydelse och insats.
Åren i Sverige
Helsingforsflickan Barbro Wigell blev student 1970, kandidat i humanistiska vetenskaper 1975 (HU) och fil. mag. 1998 (ÅA). Biblioteksexamen (2-årig kurs) avlade hon 1974 vid SSKH och gjorde praktik och annan tjänstgöring på Helsingfors stadsbibliotek 1971-1974.
Sedan bar det västerut med man och barn. Under de 5 åren i Sverige med anhalter i Stockholm, Nacka, Upplands-Bro, Upplands-Väsby och Haparanda, varade anställningarna vanligen ca 1,5 år och ansvarsnivån tenderade att öka vid varje flytt – Barbro började som biblioteksassistent på Svenska träforskningsinstitutet och avancerade till biblioteks- och kulturchef vid Haparanda stadsbibliotek.
Med ett roat skratt nämner Barbro till först avsaknaden av fikonspråk i biblioteksadministrationen som en av de bästa erfarenheterna från Sverige. Tornedalssommaren är oförglömlig och samarbetet över sektorgränserna gav mycket samt den öppna, diskuterande atmosfären. Alla trevliga personalfester inte att förglömma!
Men skolgång och längtan efter släkt och vänner förde år 1980 familjen åter till Finland. Strömfors gav möjlighet att bo på landet och där blev Barbro chef för kommunbiblioteket. Efter Strömfors följde många arbetsdigra år i Sibbo 1982-1994. Utöver att sköta administrationen deltog Barbro i det dagliga jobbet både vid disken och i biblioteksbussen och då kultursekreterartjänsten drogs in föll även den på hennes lott.
Till ministeriet
Barbro berättar att hon i mitten av 90-talet började längta efter omväxling. Efter en kort tid på Nordiska språk- och informationscentrets bibliotek fick Barbro, än en gång en förfrågan från Svenska avdelningen vid Länsstyrelsen i Södra Finland att vikariera som biblioteksinspektör för det s.k. svenska distriktet. Denna gång gällde det bara ett kortare inhopp så Barbro tyckte hon vågade tacka ja till det. Inte kunde hon då ana att hon inledde en 15 år lång bana inom den statliga förvaltning hon förhållit sig skeptisk till!
1998 flyttades den s.k. svenska biblioteksinspektörstjänsten till ministeriet. Vikarien Barbro följde med och valdes 1999 till ordinarie. I arbetsfördelningen mellan Anneli Äyräs, Kirsti Kekki och Barbro, föll på hennes lott utöver den svenska bibliotekssektorn, de internationella biblioteksfrågorna och utdelningen av de statliga biblioteksprojektunderstöden.
Det tycks fram till de allra senaste åren ha regnat nya uppgifter över enheten och Barbro. Mellan raderna kan jag utläsa att det blev väl mycket av det goda, speciellt då inte alla uppgifter hade en klar biblioteksanknytning. Barbro medger ändå att en bidragande orsak till henens andel, ofta var den hennes egen ”Nämen så intressant!”-inställning.
Barbro paketerade och presenterade innovationerna
EU-parlamentarikern och Finlands biblioteksförenings ordförande Mirja Ryynänens rapport The Role of Libraries in the Modern Society, som antogs av EU-parlamentet 1998, liksom den nya bibliotekslagen (1998) satte igång efterfrågan på information från Finland. Behovet ökade då det första bibliotekspolitiska programmet (2001) och den första biblioteksstrategin (2003) kom och gavs ut även på engelska.
Europeiska länder med Frankrike i spetsen intresserade sig för Finlands bibliotekstänkande. Barbro, som s.a.s. paketerade och presenterade innovationerna, fick inbjudningar från ambassader, biblioteksföreningar och ministerier. Antalet föreläsningsresor inom Europa och mängden studiebesök och seminarier, som skulle organiseras i Finland, ökade under hela 2000-talet. Många blev även uppdragen i olika nationella arbetsgrupper, kommittéer, ledningsgrupper och styrelser. BUK, De synskadades bibliotek, FinElib, KDK, Kirjastot.fi, Nationalbiblioteket och Nordens hus på Färöarna för att nämna några. Som sina speciella skötebarn omnämner Barbro Scandinavian Public Library Quarterly och de nordliga bibliotekskonferenserna Anglo Scandinavian och Twin Cities.
Kontaktnät i många länder
”Om det funnits tid för det”, säger Barbro, ”skulle jag gärna ha velat analysera effekterna av statsbidragen till biblioteken för de många försöksprojekten. Det har varit väldigt roligt att få ta del av all den kreativitet, som utvecklades på det lokala planet och jag skulle gärna rett ut vilken betydelse försöken hade”.
En central ledstjärna har varit att lyfta upp biblioteken på de nordiska och europeiska agendorna, eftersom det funnits så mycket fina resultat att visa upp som modell för andra länder, där utvecklingen inte hunnit lika långt. Arbetet behöver fortsättas, men numera är det t.ex. självklart att en bibliotekskonferens ordnas i samband med Nordiska ministerrådets möten, vilket ännu 2006 väckte motstånd.
Barbro nämner också jobbet för det svenska fältet. Hon har regelbundet förmedlat information om det som varit på gång. Inom FSBF har Barbro regelbundet deltagit i IT-utskottet, föreläst på årskonferenserna och skrivit i medlemstidningen.
Barbro Wigell-Ryynänen har som språkkunnig och kulturintresserad representant för Finland gjort en stor insats för sitt ministerium i de internationella biblioteksärendena.
Hon har enligt mångas utsago varit lätt att samarbeta med. Hon har varit öppen för innovativa diskussioner i vilka hon kunnat tillföra ny kunskap och andra länders synvinklar på grund av ett sitt vida kontaktnät i många länder.
