Beslut om våra bibliotek tas också i Bryssel.
BIBLIOTEKENS Europa kan mycket grovt taget indelas i tre områden: ett katolskt, ett lutherskt och ett som består av forna Östeuropa. Traditionerna avgör vilka sorts bibliotek som finns inom områdena.
DET katolska biblioteket är i första hand en boksamling som till sina särdrag påminner om våra arkiv. De flesta av biblioteken i den katolska världen har visserligen byggts upp på samma sätt som våra egna och tillhandahåller också litteratur – även för hemlån. Men den italienska biblioteksanställdas utbildning stöder knappast alls drivandet av ett modernt bibliotek utan fokuserar i stället på klassificering av handskrifter, inövning i gamla handstilar och arkivering.
DET lutherska biblioteket är å sin sida ett utpräglat folkbibliotek, såsom ditt eget närbibliotek där du kan sticka dig in för att läsa tidningar, jobba på din bärbara och låna med dig en deckare eller en rysk klassiker beroende på din insomningsbenägenhet.
LUTHERDOMEN är en viktig bakgrundsfaktor i och med att reformatorerna ansåg det viktigt att alla läser sin Bibel på egen hand – utan kyrkans hjälp. I den sekulariserade världen fick Bibeln ge vika för modernare kunskapskällor, tidningar, facklitteratur och romaner, men idén förblev densamma, dvs. att en ordentlig samhällsmedlem förvärvar sin kunskap genom att läsa. Det är därför som biblioteken i det lutherska Europa anlitas mer än någon annanstans i världen – och allra mest i Finland.
I FORNA Östeuropa finns en väldig mängd bibliotek, men de lider av brist på resurser och anlitas betydligt mindre än våra. I Lettland med sina en och en halv miljon invånare finns 700 allmänna bibliotek, dvs. lika många som hos oss. I Bulgarien finns så många som cirka 4 000 bibliotek.
Det stora antalet kan förklaras med att biblioteken under den socialistiska tiden knöts till propagandamaskineriet.
EN utmaning för den europeiska bibliotekspolitiken är att hitta en gemensam linje som är förenlig med samtliga traditioner. Ofta lyckas det. Det råder en omfattande europeisk samstämmighet om att det är skäl att försvara biblioteken som en allmän tjänst med offentlig finansiering. När man börjar tala om e-böcker är det sedan svårare att hitta en gemensam linje.
INOM det lutherska Europa håller man på att ta fram modeller inom ramen för vilka biblioteken förvärvar e-böcker som köpta tjänster med en årlig licensavgift. I Finland förefaller detta förnuftigt redan av den orsaken att samlingen förnyas så snabbt. Men om traditionen påbjuder att bibliotekens primära uppgift är att förvara och upprätthålla en samling handskrifter och böcker, upplevs blotta tanken som en styggelse. Och visst vore det rätt så konstigt om stadsbiblioteket i Florens skulle tvingas att köpa sin digitaliserade renässanssamling på nytt varje år.
ATT kombinera dessa intressen är minsann inte lätt, men vi måste försöka. Vi behöver en gemensam bibliotekspolitik eftersom beslut om våra bibliotek tas också i Bryssel.
Detta blir samtidigt en personlig utmaning för mig som nyvald ordförande för de europeiska biblioteksföreningarnas samarbetsorganisation. Håll tummarna!
