Den nya bibliotekslagen som trädde i kraft vid årsskiftet säger att biblioteken bör främja demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet. Demokratin kan stödjas exempelvis genom att biblioteket arrangerar en valdebatt.
Du kliver in i biblioteket genom dörrarna och ser dig omkring. Du undrar vad den nya bibliotekslagen som trädde i kraft vid årsskiftet har åstadkommit. Står böckerna fortfarande i samma ordning? Finns det lika mycket personal som tidigare? Eller vilken typ av evenemang kommer att hållas i biblioteket framöver?
För det första är det bra att konstatera att det välbekanta biblioteket kommer att finnas kvar. Den nya bibliotekslagen säger nämligen att varje kommun ska ha ett bibliotek. Det skall ha golv, väggar och tak och det får till exempel inte vara endast en webbtjänst. Innan lagen kom oroade man sig även för att det skulle bli frivilligt för kommunerna att ha bibliotek. Så blev det dock inte.
En annan sak som syns direkt är att antalet anställda och bibliotekets samlingar inte påverkas. Bibliotekslagen nämligen varken försämrar eller förbättrar finansieringen av biblioteken. Lagen tar inte ställning till kvaliteten av samlingarna på ditt lokala bibliotek. Förmodligen kommer urvalet av böcker och skivor i alla fall inte att försämras. Vi vet att biblioteket är en prisvärd tjänst för en kommun. Det tar årligen endast cirka en procent av kommunens budget. Den nya lagen innebär ingen förändring penningmässigt.
Leena Aaltonen, kulturråd på undervisnings- och kulturministeriet deltog från första början i lagberedningsarbetet. Hon säger att lagen stiftades avsiktligt rymlig.
“Den nya lagen vill inte fastställa att om kommunen har ett visst antal innevånare, då måste de tillhandahålla ett visst antal böcker,” säger Aaltonen.
Istället fastställs bibliotekens uppgifter och deras genomförande följs upp och utvärderas. Det väsentliga är hur väl man lyckas med utvärderingen. Om man misslyckas med uppföljning och utvärdering, kan det gå illa för kommunens bibliotek.
“Jag kan inte tro att kommunerna kommer att försumma sina bibliotek, eftersom ett bibliotek medför så mycket positivt för kommunen,” menar Aaltonen.
Aaltonen har en lång erfarenhet inom biblioteksområdet, först som bibliotekarie i Tavastehus och Helsingfors, och senare som lärare inom ämnet i Åbo. Aaltonen är en försvarare av bibliotekens status. Hon verkar ganska nöjd med lagen. Aaltonen tror att den nya lagen t.o.m. kan inspirera kommunerna att utveckla biblioteken mer än tidigare eftersom social- och hälsovårdsreformen tar bort dessa tjänster från kommunens axlar. Hälso- och sjukvårdsutgifterna tar för närvarande mer än hälften av den kommunala budgeten. När social- och hälsovården överförs på annat håll blir vikten av kulturella tjänster, såsom bibliotek, tydligare.
Målet var inte förändring
Målet för den nya bibliotekslagen är inte förändring. I stället handlar det om att i lagparagraferna fastställa på vilket sätt ett bibliotek fungerar i dag. Biblioteket har förändrats och dess betydelse har ökat. Biblioteket erbjuder en ny sorts plats för medborgarnas delaktighet. Man kommer att tänka på antikens torg, där man argumenterade och förbättrade världen. Det är en plats där medborgarna får information för att de ska kunna delta i det samhälleliga beslutsfattandet.
Därför säger den nya lagen att biblioteken måste stödja aktivt medborgarskap, demokrati och yttrandefrihet. Dessa mål ingick i beredningen av lagen redan från första början, när man började arbetet med den nya lagen år 2014.
“Vi gick noga igenom de andra nordiska ländernas lagstiftning.Även där fanns motsvarande demokratifrämjande mål inskrivna i lagen”, säger Aaltonen.
I praktiken innebär den nya lagen att man på ditt lokala bibliotek i högre grad än tidigare kan arrangera olika slags evenemang i framtiden. Exempelvis med anledning av de kommande kommunalvalen i vår. På biblioteket kan arrangeras en paneldiskussion där kandidater från olika partier kommer att diskutera politik. Även andra diskussioner, föreläsningar och presentationer kan organiseras året runt. Det står dock ingenting i lagen om antal eller innehåll, det vill säga det är upp till varje kommun och bibliotek att bestämma på vilket sätt de utför uppgiften som finns i lagen.
På de flesta biblioteken arbetar man redan med motsvarande uppgifter. Biblioteken har alltid arrangerat evenemang relaterade till demokrati, yttrandefrihet och på andra sätt med medborgarnas delaktighet.
Aaltonen anser att det allra viktigaste sättet att stödja demokratin är att biblioteket tillhandahåller ett mångsidigt och aktuellt urval av böcker och annan material. De ger människorna flera olika perspektiv på samhället.
Beredningen skuggades av misstanke
Leena Aaltonen från undervisnings- och kulturministeriet minns att beredningen av den nya lagen började på allvar när en arbetsgrupp med uppgift att bereda lagen tillsattes i februari 2015. I gruppen ingick tjänstemän från departement och regionförvaltningsverket, samt yrkesverksamma och experter från biblioteksområdet.
Senare under våren, efter riksdagsvalet, kom den centerstyrda regeringen ledd av Juha Sipilä till makten. I den offentliga diskussionen pratades det mycket om regeringsprogrammets nedmonteringsarbete. Den innebar att man ville skära ner de lagenliga skyldigheterna som kommunerna hade.
Vid denna tidpunkt hade beredningen av den nya bibliotekslagen precis börjat. Timingen var mycket dålig, eftersom man ute på fältet började misstänka att nedmontering också innebar att driften av biblioteken skulle bli frivillig för kommunerna. Biblioteks- och kulturfolket ilsknade till.
“Den svårtydda formuleringen av den kommunala handlingsfriheten ledde på fältet till feltolkningar och misstänksamhet, som vi var tvungna att besvara ända fram till lagberedningsarbetets slutfas, dvs. fortfarande i höstas,” säger Leena Aaltonen.
Reservationsavgifterna tas bort
I höstas gick den nya lagen ut på remiss. Då kunde de yrkesverksamma vid biblioteken kommentera det nästan färdiga lagförslaget. Aaltonen säger att de fick utmärkt feedback från biblioteksfältet och det ledde till att paragraferna sågs över. Förslaget angående reformeringen av landskapsbiblioteken ansågs inte vara lyckat. De föreslagna reformerna ansågs vara förvirrande. I den frågan fick man tänka om helt och hållet. Således beslutade beredningen att landskapsbiblioteken kommer att överges helt och hållet och kommer att ersättas med en skrivning om själva funktionen. I den nya bibliotekslagen ersätts landskapsbiblioteken med en regional utvecklingsfunktion. Det rikstäckande centralbiblioteket ersätts med en landsomfattande utvecklingsfunktion.
Förändring kan låta omfattande men är det bara på pappret. En vanlig biblioteksanvändare kommer inte att lägga märke till funktionens existens eller till de förändrade namnen. Den landsomfattande utvecklingsfunktionen kommer att ges till Helsingfors stadsbibliotek. Den nya lagstiftningen som gäller det regionala och nationella utvecklingsuppgiften kommer inte att träda i kraft förrän i början av nästa år.Som exempel kommer upprätthållandet av ett samiskt, ryskt och flerspråkigt bibliotek även i fortsättningen att förbli en specialuppgift för enskilda bibliotek.För en biblioteksanvändare är den största synliga förändringen liten men kanske signifikant. Reservationsavgifterna tas bort, det vill säga en bok kan reserveras utan kostnad. Den här förändringen kommer förhoppningsvis att främja jämställdhet, men det finns oro för att det också kan leda till ett reservationsrally, då reservering av böcker blir som buffén på Finlandsbåtarna. Ingen vet ännu vad förändringen kommer att föra med sig. Vad som också är nytt är användningen av förbud, som nu föreskrivs i bibliotekslagen. Även tidigare har man tillämpat portförbud men detta har egentligen skett i en juridisk gråzon. Man kan utfärda ett tidsbegränsat användningsförbud högst på en månad om en person orsakar märkbara störningar som upprepas gång på gång, riskerar säkerheten på biblioteket eller skadar bibliotekets egendom. Dessutom kan en person få låneförbud om materialet inte återlämnas eller om avgifterna inte betalas. Utbildningskraven förändrasIdag finns högskoleutbildning inom biblioteksområdet på yrkeshögskolorna i Uleåborg, Åbo och Seinäjoki. Högskoleutbildning på universitetsnivå finns i Tammerfors, Åbo och Uleåborg.
Lagen kräver inte längre utbildning inom biblioteksområdet av bibliotekspersonalen. Den nya lagen innebär att endast chefen för biblioteksväsendet måste ha högre högskoleexamen och de med sakkunniguppgifter bör i regel ha högskoleexamen.
Leena Aaltonen tror inte att de minskade utbildningskraven kommer att försvaga biblioteketspersonalens kompetens.
“Personalens höga utbildningsnivå är fortfarande det bästa sättet att försäkra sig om att biblioteken utför de uppgifter som föreskrivs dem i lagen”, säger Aaltonen.
Regionförvaltningsverken och undervisnings- och kulturministeriet planerar att under våren organisera utbildningstillfällen angående den nya lagen för bibliotekspersonal i olika delar av landet.
