Biblioteken står först nu inför sitt viktigaste arbete.

Rätt till information

Det finländska samhällets grundläggande värden omfattar en vittomfattande yttrandefrihet. Enligt grundlagen innebär yttrandefriheten bland annat rätt att framföra, sprida och ta emot information. Grundlagen fastställer dessutom samhällsmedlemmarnas kulturella rättigheter.

Biblioteksväsendet har traditionellt betraktats som en viktig aktör när det gäller att tillgodose dessa rättigheter. Det öppna och med gemensamma skattemedel bekostade biblioteksväsendet gör det möjligt att utnyttja och ge ut information. Biblioteket betraktas än idag onödigt ofta som inget mer än en utlåningsaktör samtidigt som kritikerna bortser från hur kunskapen eller i vidare bemärkelse informationen uppstår i en historisk process. Marknadsanpassningen av utgivningen och fokuseringen på böckers och andra dokuments produktkaraktär ökar risken för denna feltolkning. Ytterligheten inom detta synsätt är antagandet att biblioteksväsendet marginaliseras och blir till ett boklager, dvs. en slutförvaringsplats, i stället för att det skulle betraktas som en central aktör när det gäller att tillägna sig kunskap och producera ny information.

När utgivningen och informationsproduktionen snabbt digitaliserades ledde det till en början till en stark kritik av biblioteksväsendet och dess betydelse. När kritiken drevs till sin spets framställdes biblioteket endast som en onödig mellaninstans mellan förläggaren och läsaren. Åsikten grundar sig på tanken om att boken är en ensam skapelse som säljs och läses för att sedan åka i papperskorgen eller i bästa fall kanske återvinnas via pappersinsamlingen. För ett sådant tankesätt utgör den digitala distributionen den optimala konsumtionskanalen: en e-bok behöver man inte ens slänga i papperskorgen.

Kunskapen och det mänskliga vetandet finns dock inte i enskilda verk utan består i hur författarna och läsarna tolkar verken och i hur informationen varje dag reproduceras på både det teoretiska och praktiska planet. Biblioteket har under hela sin existens utgjort en plats där kunskap kan reproduceras och utnyttjas. Ett bibliotek som är öppet för alla ger alla individer och alla publikationer denna möjlighet.

Biblioteksväsendets roll i den digitala världen kommer inte att förändras radikalt: biblioteket måste sammanställa dokumenten till samlingar, förse dem med nödvändiga metadata och stöda användarna i informationssökningen. Det som inom biblioteksväsendet får och måste förändras i och med övergången till webben är aktiviteten och det öppna verksamhetssättet. Ett passivt lagrande bibliotek kommer inte att klara sig i det sociala nätverket. Rätten till information innebär redan i sig ett aktivt grepp i utvärderingen av informationen och särskilt i utvecklingen av kunnandet i anslutning till detta.

Biblioteken står först nu inför sitt viktigaste arbete. Ordnade digitala samlingar som skulle stå sig ens i ett par hundra års tid – en löjligt kort tid i mänsklighetens kulturella historia – är ett arbete som någon måste ta sig an. Om inte biblioteksväsendet går in för att aktivt göra detta skapar vi en kultur av dumhet och okunskap – en mänsklighet som inte minns vad den har åstadkommit och som återuppfinner hjulet om och om igen!